Solskensmakeri

Ibland virvlar klankande tankar om min kropp runt i mitt huvud. Jag brukar titta på mina barn då, tänka på hur mycket jag älskar dem, och på hur min kropp har burit och fött dem.  Den tacksamheten jag känner, när jag tänker på att min kropp gett mig det allra finaste, den omfamnar mig. Den tar kraften ur de nedsättande orden, den mjukar upp min värld. Den gör det lättare att njuta av livet som sker nu, när jag går ut på en promenad med barnen, i lätt duggregn, och tittar på en fin trädstam. P.S. Allas kroppar är förstås värdefulla, oavsett hur de ser ut, oavsett om de fött barn eller inte. Viktigt att komma ihåg. 

Sedan jag blev förälder har jag tänkt mycket på den välbekanta frasen om att man ska njuta så mycket man bara kan av småbarnstiden, som säger att åren kommer att gå alltför fort. Och jag har försökt kapsla in lyckostunderna med barnen. Njutit av att kunna amma, få vara nära dem, uppleva olika utvecklingssteg, sjunga för och leka med dem. Njutit av vardagslunket, som inte är rosenskimrande men fullt av kärlek.  När min son föddes i våras insåg jag plötsligt hur stor min dotter blivit. Det blev uppenbart när jag fick en till liten att jämföra med. För även om det bara är fjorton månader emellan dem var hon ingen bebis längre. Då kände jag nästan stress över hur fort tiden gått, över hur sann den där välbekanta, nästan utnötta, frasen var och som jag burit med mig under en lång tid.  Stressen klibbade tag i mig tills jag insåg att mina barn är keepers, såklart. För även om min dotter var ljuvlig som bebis är hon minst lika underbar nu som ettåring med några få månader kvar tills tvåår

Här kommer en lista på sådant som jag längtar efter och planerar att göra nu under hösten:  Fikastunder på Bullis tillsammans med min syster och min dotter.  Gå igenom och få ordning på min vildvuxna garderob. Brukar få en känsla av frihet av det.  Visa mina föräldrar ett vackert picknickställe när de hälsar på i höst. Ta med fika och njuta av utsikten.  Skicka små överraskningspresenter. Blir glad bara av att planera detta.  Göra förberedelser inför  lilla jul . Jag älskar att jag får föra den här traditionen vidare till mina barn (även om firandet kanske mest blir för min skull eftersom barnen är så små). Har själv underbara barndomsminnen av lilla jul, av spänningen när jag väntade på att småtomtarna skulle börja springa runt huset och kasta in godis och julkalendrar genom dörren, och som alltid skedde när jag minst av allt anade det. Vill så gärna att mina barn ska få likadana fantastiska minnen.  Läsa bra böcker, som "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichi

Min man jobbar på en bokhandel. Det händer att han kommer hem med böcker. Det är en av tusen eller kanske snarare oräkneliga anledningar till att jag älskar honom.  För hur sött var inte det här, pyttesmå pixiböcker?  (Nappen uppe i högra hörnet får agera som storleksjämförelse.)

Idag har jag varit på BVC-besök med mina två små. En lång promenad dit och en lång promenad hem. Det gick jättebra, men jag var helt förbi av trötthet när jag kom hem, som det kan bli när man varit lite för trött lite för länge.  Försöker vara snäll mot mig själv då och sänkte ambitionsnivån för resten av dagen. Ägnade inte några tankar till tvätt eller disk. Hängde mest på soffan tillsammans med barnen, lyssnade på barnmusik via youtube och läste en bok om Pippi, mellan amningstillfällen, mellis, blöjbyten, vaggande och potträning.  Det är något läkande med att få vistas i naturen ändå. Hösten är otroligt vacker just nu. Och tröttheten mildras, senare på kvällen, efter en varm dusch och när allt är lugnt och stilla.  Visst får jag känna av den omtalade tröttheten som kan drabba småbarnsföräldrar ibland. Och jag tycker det är viktigt att försöka ta hand om sig själv. Men kärleken, åh den kärleken till barnen, den välter nästan omkull mig.  Min bebis, som nästan är halvåret nu, n

Jag får lära mig nya barnsånger. Älskar det. "Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin". Tycker texten är finurlig och fin. Hoppas att alla får vara ovanligt fina för någon. Tror det är viktigt.  Ändring: Nej, jag vet att det är viktigt. 

Jag har längtat efter att börja blogga, att skapa en plats för skrivande som är min. Det är så fint att den möjligheten finns. Och det är så fint att få ta del av andras bloggar, få skymta andras livsberättelser. Jag har ännu inget svar på standardfrågan vad bloggen ska handla om. Tänker att jag får se vad som växer fram. Jag är småbarnsförälder, tycker om böcker, är intresserad av skrivande och människor. Det kommer troligtvis att prägla min blogg. Tänk vad rik världen är ändå, att få gå längs bloggmakargatan och slå upp sitt eget makeri längs vägen.