Den omfamnar mig

Ibland virvlar klankande tankar om min kropp runt i mitt huvud. Jag brukar titta på mina barn då, tänka på hur mycket jag älskar dem, och på hur min kropp har burit och fött dem. Den tacksamheten jag känner, när jag tänker på att min kropp gett mig det allra finaste, den omfamnar mig. Den tar kraften ur de nedsättande orden, den mjukar upp min värld. Den gör det lättare att njuta av livet som sker nu, när jag går ut på en promenad med barnen, i lätt duggregn, och tittar på en fin trädstam.


P.S. Allas kroppar är förstås värdefulla, oavsett hur de ser ut, oavsett om de fött barn eller inte. Viktigt att komma ihåg. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett eget makeri

En hälsning med sommarsmak

En liten panda