En hälsning med sommarsmak


Dagarna sveper förbi, dansar fram, likt den takt jag konsumerar serier på Netflix. Det är 2018 och vi har hunnit fira Aloisias tvåårsdag och Alvars ettårsdag. Aloisia har lärt sig att räkna till tio på engelska, tack vare Youtube-Kids, och Alvar har tagit sina första steg.

Jag har jobbat ett tag under våren, och det gick bra för mitt föräldrahjärta att lämna barnen hemma med Andreas, även om jag saknade dem. Jag tänker att det är bra att smygstarta så, att både jag och barnen får träna på att vara ifrån varandra under tiden de är hemma med sin pappa, innan det blir dags för förskola sedan småningom.

Nu är jag föräldraledig igen, ända tills hösten, när jag kommer att jobba deltid. Jag tänker ofta att den här tiden i livet är värdefull, efterlängtad och älskad. Jag känner det i hela mig. Samtidigt önskar jag ibland att jag skulle få en stund för mig själv, få sova länge och få skriva på något. Och sedan värker hjärtat till när kärleken till barnen pulserar.

Mina föräldrar och min syster har varit här och hälsat på. Vi har fikat, tagit promenader i naturen och badat. Jag har köpt klänningar, fått blombuketter och möblerat om i huset.

Jag leker tittut med Alvar om dagarna, ordnar med mellis och mycket vätska, låter barnen bada på terrassen, vilar middag med dem och somnar ibland till ljudet av när Aloisia pratar för sig själv i sängen. Det är juni, en av junis allra första dagar, och sommarvärmen har varit här flera veckor redan.










Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett eget makeri

En liten panda