Inlägg

En hälsning med sommarsmak

-
Bild
Dagarna sveper förbi, dansar fram, likt den takt jag konsumerar serier på Netflix. Det är 2018 och vi har hunnit fira Aloisias tvåårsdag och Alvars ettårsdag. Aloisia har lärt sig att räkna till tio på engelska, tack vare Youtube-Kids, och Alvar har tagit sina första steg. Jag har jobbat ett tag under våren, och det gick bra för mitt föräldrahjärta att lämna barnen hemma med Andreas, även om jag saknade dem. Jag tänker att det är bra att smygstarta så, att både jag och barnen får träna på att vara ifrån varandra under tiden de är hemma med sin pappa, innan det blir dags för förskola sedan småningom. Nu är jag föräldraledig igen, ända tills hösten, när jag kommer att jobba deltid. Jag tänker ofta att den här tiden i livet är värdefull, efterlängtad och älskad. Jag känner det i hela mig. Samtidigt önskar jag ibland att jag skulle få en stund för mig själv, få sova länge och få skriva på något. Och sedan värker hjärtat till när kärleken till barnen pulserar. Mina förä
2 kommentarer
Läs mer

Förändra någons värld

-
Bild
Inför jul är det lätt att snurra runt i konsumtionskarusellen, åka med bara en gång till, med lite mera fart, med lite roligare melodislinga till. Jag åker med tills jag nästan blir illamående, hoppar av, stannar och tittar upp på stjärnhimlen ett tag istället. Hinner andas och inse att vi redan har tillräckligt många julpaket till barnen. Att jag egentligen inte mår bra av överflödig konsumtion, även om det är en fin känsla att hitta något som jag vet mina barn kommer att tycka mycket om.  Det blir en värdekonflikt, som gnager i mig, när jag dels vill köpa mer julpaket, dels inte vill ha för mycket grejer hemma och inte heller vill bidra till masskonsumtion.  Sen påminns jag om hur lätt det är att ge en gåva som verkligen betyder något, som skakar om någons livsvillkor, som kan förändra någons värld. Tänk vad fint att få bo i ett land där många av oss har den möjligheten, att kunna ge en sådan gåva till någon.  Barnfonden  har flera sådana fina julgåvor. 
Skicka en kommentar
Läs mer

November med frihet

-
Bild
Tänk att november kan ge ett sådant ljus, frisk luft och frihet. Sådant som är lätt att uppleva nu när jag är föräldraledig och kan gå ut tidigt på dagen med två små. Det är en sådan fin och mjuk kontrast till hur tidigare novembermånader känts ibland. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Life hacks

-
Bild
Jag försöker använda mig av följande life hacks: Att vistas ute i naturen. Det här är bland det bästa jag vet för att fylla på med kraft igen. En kollega till mig sa en gång att det kändes som att hon landade när hon hade varit ute i skogen och promenerat. Jag brukar tänka på det ibland, hur mycket jag håller med henne om det, hur stresspålagringar försvinner och hur rofylld jag blir av att ha varit ute i naturen.  Att ladda kaffekokaren på kvällen och bara behöva trycka igång den på morgonen för att få kaffe. Ett enkelt sätt att måna om sig själv när man är trött och kaffesugen.  Tänka good enough om föräldraskap och det mesta i livet. Det hjälper mig att påminnas om att good enough räcker bra när jag tillfälligt går vilse i glansbilder. Det banar väg för vardagslyckan, den som lätt trycks undan av perfektionistiska mål, den lyckan som jag vill vara rädd om och omfamna. Ha små roliga saker att se fram emot, sådant som ger silverskimmer till en vanlig dag, som at
Skicka en kommentar
Läs mer

En liten panda

-
Bild
Jag har sökt efter en ramsa om en panda, utan att lyckas hitta någon. Ville ha ramsor och sånger om olika djur till barnens fingerdockor. Bestämde mig därför för att knåpa ihop en egen sådan.  En liten panda Ute på vår veranda sitter en liten panda. Så go, så söt, så underbar,  den är med oss varje dag. Jag gav den en ballong en gång. Då brast den ut i sång! "Trallalalaa, trallalalaa,  vad du är go, vad du är rar,  jag tycker om dig varje dag". Så sjöng den söta pandan, ute på vår veranda.
Skicka en kommentar
Läs mer

Den omfamnar mig

-
Bild
Ibland virvlar klankande tankar om min kropp runt i mitt huvud. Jag brukar titta på mina barn då, tänka på hur mycket jag älskar dem, och på hur min kropp har burit och fött dem.  Den tacksamheten jag känner, när jag tänker på att min kropp gett mig det allra finaste, den omfamnar mig. Den tar kraften ur de nedsättande orden, den mjukar upp min värld. Den gör det lättare att njuta av livet som sker nu, när jag går ut på en promenad med barnen, i lätt duggregn, och tittar på en fin trädstam. P.S. Allas kroppar är förstås värdefulla, oavsett hur de ser ut, oavsett om de fött barn eller inte. Viktigt att komma ihåg. 
Skicka en kommentar
Läs mer

Inkapslade lyckostunder

-
Bild
Sedan jag blev förälder har jag tänkt mycket på den välbekanta frasen om att man ska njuta så mycket man bara kan av småbarnstiden, som säger att åren kommer att gå alltför fort. Och jag har försökt kapsla in lyckostunderna med barnen. Njutit av att kunna amma, få vara nära dem, uppleva olika utvecklingssteg, sjunga för och leka med dem. Njutit av vardagslunket, som inte är rosenskimrande men fullt av kärlek.  När min son föddes i våras insåg jag plötsligt hur stor min dotter blivit. Det blev uppenbart när jag fick en till liten att jämföra med. För även om det bara är fjorton månader emellan dem var hon ingen bebis längre. Då kände jag nästan stress över hur fort tiden gått, över hur sann den där välbekanta, nästan utnötta, frasen var och som jag burit med mig under en lång tid.  Stressen klibbade tag i mig tills jag insåg att mina barn är keepers, såklart. För även om min dotter var ljuvlig som bebis är hon minst lika underbar nu som ettåring med några få månader kvar tills tvåår
Skicka en kommentar
Läs mer